Sunday, March 6, 2011

Jaevon Short Stories ad Oneshots: Hidden Desire

                James and Devon are friends since their childhood days, they treat each other as bestfriends. He had a secret crush on her but no one knows. And Devon is too dense to notice. One day, James decided to let Devon know what he truly feels for her. He put a letter on her locker.

Devon: James, tingnan mo! May nagpadala ng letter sakin. (sabay abot ng envelope)
James:  Does this mean you have an admirer? (he chuckled)
Devon: Hmm, I think so. (smiled while day-dreaming)
James: Hey, stop day-dreaming there. I’m sure it’s not him who sent this letter.
Devon: Hmpf! KJ ka talaga eh noh?! Haay, I hope it’s Sam who gave me this letter. (nakatunganga sa kawalan)
James: Hey, stop it. Get a hold of yourself Devon. “I’m sure it’s not him because I was the one who gave you that.” (sabay yugyog sa balikat ng dalaga)
Devon: Ano bang problema mo? Pwede maging masaya ka nalang para sakin? And stop speaking English, the last time I checked, marunong ka na pong mag-Tagalog! (sabay pisil sa ilong ni James)
James: Ouch! Eh mas komportable ako sa English eh.
Devon: Hay naku, umiral na naman yang pagka-Aussie mo! Tara na nga!

******

                Binasa ulit ni Devon ang letter.

Dearest Devon,
                I’ve been keeping my feelings for you for so long. Hindi ko lang masabi-sabi kasi nahihiya ako, baka hindi mo’ko gusto. I’m sorry too kasi hindi ko masabi sayo nang harapan ang feelings ko para sayo. Ipinadaan ko nalang sa letter coz in here, I can express my feelings very well. Devon, I liked you ever since the day that I knew you, I can’t forget that day, I saw an angel sent from heaven above. It may be sound so corny but it’s true. And soon, I hope I can face you and tell you personally those three-word phrase that I wanted to tell you before.

                Kinilig na naman si Devon at napansin yun ni James.

James: Hoy Devon! Day-dreaming again?
Devon: Anong paki mo? (sabay irap)
James: Paki ko? Of course, you’re my lo--, my bestfriend. “Shit, malapit na yun ah!”
Devon: Hay naku, wala ka namang ibang ginawa kudi asarin ako eh. Umuwi na nga tayo.

******

                Kinabukasan, may natanggap na namang letter si Devon.

Dearest Devon,
                Meet me at the rooftop mamayang 4pm, pagkatapos ng klase mo. Take Care. =)

Absent si James nung araw na yun, may lagnat daw. Kaya wala siyang kasamang pumunta sa rooftop. Excited pa siya kasi makikilala na niya ang secret admirer niya.

Devon: Gosh! Sino kaya to?

                Nasa 7th floor na siya at nasa harap na ng pintuan papanhik ng rooftop. Bumuntung-hininga muna siya bago pinihit ang siradura. Nang pumasok siya, tumambad sa kanya ang petals sa sahig, sinundan niya yun hanggang sa makarating siya sa dulo ng rooftop, doon nakita niya si James na nakangiti sa kanya.

Devon: James?!
James: Hi Dearest Devon. (smiled sweetly)
Devon: Ikaw yung nagpadala ng letter sakin?
James: Yeah. (sabay kamot sa ulo)
Devon: What do you mean? (gulat pa rin)

                Nilapitan siya ni James at hinawakan ang mga kamay niya.

James: Devon, I’ve been wanting to say to you that I like you. Remember the first day we met?

FLASHBACK

10 years ago…

                Umiiyak sa sidewalk si James dahil pinagalitan siya ng daddy niya. Humahagulgol sya ng iyak ng may isang batang babae ang lumapit sa kanya.

Devon: Hoy bata, bakit ka umiiyak?

                Tiningnan niya ito ngunit di pinansin at umiyak ng umiyak pa rin.

Devon: Pipi ka ba? Hello. (sabay smile at upo sa tabi niya)
James: I can’t understand you. Speak English.
Devon: Ahh, okay. Why are you crying?
James: My dad scold me so I ran away from home.
Devon: Maybe you did something wrong that’s why he scolded you.
James: I was just playing with my sister and I accidentally pushed her and she cried a lot.
Devon: Oh, I see. Don’t cry anymore, I’m sure your dad is worried now, go home. Where do you live?
James: Doña Rita Village.
Devon: I lived there too. Come, let’s go home. (sabay tayo at hila kay James)

                Naglakad sila patungo sa village na magkahawak-kamay.

James and Devon: We’re here. (nagkatinginan)
James: You live here? (sabay turo sa kaharap na bahay ng bahay nila)
Devon: Yeah, and you there? (sabay turo din sa kaharap ng bahay nila)

                Nagkatawanan lamang sila.

Devon: Okay, I’m gonna go now. Bye.
James: Hey, what’s your name?
Devon: I’m Devon. (sabay lahad ng kamay)
James: Unusual name. I’m James. (sabay smile at abot ng kamay)
Devon: Bye. See you again. (tatalikod na sana pero tinawag siya ulit ni james)

                Pagkaharap niya, niyakap siya ni James ng mahigpit.

James: Thank you. (sabay bitiw sa bata)
Devon: Welcome! (sabay ngiti)
James: Can we play tomorrow?
Devon: Okay. Bye.

END OF FLASHBACK

James: You’ve been my angel since we were young. I thought of loving someone like you someday. And not surprisingly, I fell for you. But then I was afraid to tell you because it might ruin our friendship and you treat me just a bestfriend.
Devon: James, you don’t have to do this.
James: Why? Wala na ba akong pag-asa? (sad face)
Devon: You din’t have to this because I feel just the same. (sabay ngiti)

                Nagulat si James sa sinabi ni Devon ngunit madali siyang nakabawi.

James: Really? (sabay ngiti)
Devon: Really. (sabay tawa)
James: Oh Devon. (sabay hug)

                Nagkatawanan lang sila ulit.

James: But how about Sam, he’s your crush right?
Devon: Nah, forget about him, sinabi ko lang yun para basahin ang reaction mo. But I was hoping that it was you who sent me the letter.
James: Devon, I love you. (sabay ngiti ng pagkatamis-tamis)
Devon: I love you too James. (sabay ngiti at hug)

No comments:

Post a Comment